Historiska nedslag
ADHD har varit känt i århundraden under olika namn och framför allt har orsakerna diskuterats. I början av 1900-talet etablerades det biologiska synsättet, men det har svängt fram och tillbaka de senaste 100 åren.
Här presenterar vi några viktiga årtal i ADHD-historiken:
| År | Händelse |
| 1775 | Melchior Adam Weikard, tysk läkare, beskriver tillståndet som han då kallar ”Attentio Volubilis” som en oförmåga för oftast pojkar att koncentrera sig och arbeta målinriktat. |
| 1798 | Alexander Crichton, skotsk läkare, skrev i en bok om mentala sjukdomar om ”Attention and its Diseases”. |
| 1902 | George Frederic Still, brittisk läkare, beskrev barn med ”normalbegåvning, destruktiva, rastlösa, bristande uppmärksamhet eller svårigheter med uppmärksamhet”. Han misstänkte att det kunde ha en biologisk orsak. |
| 1937 | Charles Bradley, amerikansk barnpsykiater, gjorde en studie på 30 barn där hälften blev lugnare, fungerade bättre socialt och skolresultaten sköt i höjden efter behandling med amfetamin. |
| 1940-talet | Brain Damaged Child-begreppet började användas som senare övergick till Minimal Brain Damage (MBD), det konstaterades att symtomen beror på en neurologisk hjärnskada. |
| 1957 | Maurice Laufner, amerikansk barnpsykiater, publicerade en studie om hur amfetamin påverkade vissa beteendestörningar, diagnosen kallades hyperkinetic impulse disorder. |
| 1963 | Ändrades diagnosen till Minimal Brain Dysfunction (MBD). |
| 1980 | I Diagnostical and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-III) fanns diagnosbeteckningen Attention Deficit Disorder (ADD) med för första gången. Det angavs också två undergrupper; med eller utan hyperaktivitet. |
| 1987 | Carina Gillberg använde begreppet Deficits in Attention, Motor control and Perception (DAMP) i sin doktorsavhandling. |
| 1987 | I en reviderad version av DSM-III R slogs underkriterierna för ADD ihop och nu hette det Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD). |
| 1994 | DSM-IV införde en ny definition för ADHD, sex av nio uppräknade symtom på uppmärksamhetsstörning och/eller sex av nio uppräknade symtom på hyperaktivitet/impulsivitet ska föreligga för diagnos. Symtomen skulle ha funnits före sju års ålder och det skulle gå att visa på en ”kliniskt signifikant funktionsnedsättning socialt i arbete eller studier”. |
| 2013 | DSM-5 förändrar diagnoskriterierna för ADHD. För barn krävs att sex av nio symtomkriterier är uppfyllda, men för vuxna bara fem och att symtomen har visat sig före tolv års ålder (tidigare 7 år) för att en ADHD-diagnos ska kunna ställas. |
Källor
- smartpsykiatri.se
- Carlberg, I. En diagnos det stormat kring - adhd i ett historiskt perspektiv. Stockholm: 2014. Socialstyrelsen. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/kunskapsstod/2014-10-40.pdf Hämtad 2020-12-07
- Mayes, R, Rafalovich, A. Suffer the restless children: the evolution of ADHD and paediatric stimulant use, 1900-80. Hist Psychiatry. 2007; 18(72 Pt 4):435-57.
- Bradley, C. The Behavior of Children Receiving Benzedrine. Am J Psychiatry. 1937; (94):577-81.
- Denhoff, E, Laufer, MW, Solomons, G. Hyperkinetic impulse disorder in children's behavior problems. Psychosom Med. 1957; 19(1):38-49.
- Mayes, R, Bagwell, C, Erkulwater, J. Medicating Children. ADHD and Pediatric Mental Health. Harvard University Press. 2009.
- MINI DSM : diagnostiska kriterier enligt DSM-IV. Danderyd: Pilgrim press; 1998.
- American Psychiatric Association. DSM-5: Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders. Washington, DC: American Psychiatric Association; 2013.
Diagnos & behandling
Syftet med att göra en ADHD-utredning är att öka förståelsen för en persons svårigheter och få möjlighet att ge rätt behandling.