Unga flickor med ADHD

De osynliga barnen

Unga flickor med ADHD har ofta svårare att få hjälp då deras symtom ofta är mindre tydliga, och ibland mindre störande, för omgivningen. De syns helt enkelt inte lika mycket som pojkarna. Det gör att flickor ofta får kämpa i skolan utan att någon förstår och kan hjälpa dem. Detta leder i sin tur till att det påverkar familjelivet när flickorna kommer hem trötta efter en skoldag.

Här kan du läsa mer om hur ADHD påverkar flickor i unga år.

Skolan

I de yngre skolåren är det ofta bilden av den stökiga pojken som har svårt att sitta still, och som stör övriga klassen, som dyker upp när det kommer till ADHD. Sällan riktas uppmärksamheten till flickan som tittar ut genom fönstret eller som gång på gång, trots mycket ansträngning, inte lyckas hänga med på lektionerna.

För barn med ADHD kan det innebära en daglig kamp i skolan för att passa in i de förväntade sociala strukturerna, prestationerna och relationerna till vänner. Inte minst för flickor. Även om det har visat sig att flickor och pojkar med ADHD har lika stora inlärningssvårigheter uppmärksammas de senare hos flickor – oftast inte förrän i högstadiet¹.

När kraven på inlärning och mängden självständigt arbete ökar, ökar också svårigheterna för barn och ungdomar med ADHD. Detta leder ofta till ökad skolfrånvaro för flickor med ADHD. De når inte de uppsatta målen i skolan, och de inlärningsmässiga svårigheterna särskiljer flickorna med ADHD från dem utan ADHD¹.

Skolan och lärarna spelar ofta en viktig roll i att uppmärksamma misstänkt ADHD. Det kan också vara en del av förklaringen till att färre flickor remitteras för utredning. Lärare uppmärksammar och påtalar oftare behovet av att pojkar med misstänkt ADHD bör utredas då ”den hyperaktiva pojken som har svårt att sitta still” är mer krävande och stör i klassrummet – och också tydligare passar in i den stereotypa bilden av ADHD¹.

Vännerna

Social kompetens är en väldigt viktig utvecklingsmässig del i ett barns uppväxt som förbereder dem på att klara sig själva och leva upp till framtidens krav. Både unga flickor och pojkar med ADHD har ofta svårt för det sociala samspelet.

Skolan år en miljö för socialt samspel med vänner och skolkamrater. Såväl i klassrummet som i korridorerna och på rasterna pågår detta samspel, och för flickor med ADHD är det en extra stor utmaning att få detta att fungera¹. De har generellt färre kamrater, har svårare att fördjupa relationer och behålla vänner, hamnar oftare i konflikter och blir oftare mobbade än flickor utan ADHD². Flickor med ADHD skiljer sig här från pojkar med samma diagnos, där flickorna oftare själva utsätts för mobbing, medan pojkar med ADHD oftare både deltar i mobbing och utsätts för det². 

Flickor med utåtagerande beteende eller koncentrationssvårigheter har också visat sig bli mindre accepterade av sina klasskamrater än jämnåriga pojkar med samma problematik. Det är inte ovanligt att flickor som agerar utåt blir verbalt aggressiva, vilket kan göra det svårt för dem att få och behålla vänner. Och jämnåriga flickor utan ADHD drar sig ofta för att bli vänner med dem¹.

Familjen

Familjer där ett barn har ADHD lever ofta med en högre familjerelaterad stress. När ett barn inte mår bra eller fungerar i skolan påverkar det alla i familjen. 

Flickor med ADHD håller ofta ihop i skolan men bryter ihop hemma där de känner sig trygga. Det kan vara svårt för omgivningen att förstå föräldrar som beskriver en ohållbar situation hemma med utbrott, låsningar och konstanta konflikter med syskon och föräldrar, när flickan på ytan fungerar så väl i skolan. 

Forskning visar att det är just föräldrarna som oftast först förstår att deras dotter kämpar med svårigheter som hon kommer behöva hjälp med.